langben

FÖRSLAG TILL NÄSTA NOBELPRISTAGARE I LITTERTUR.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

DAGSNOTERINGAR.

mannerheim_carl_gustaf_emil

Det här med amerikanska presidentvalet ja ….. Sida upp och sida ner i tidningarna. Visst, det är ju intressant. Sveriges Bästa TV flåsar och hetsar uppsig till sprickningsgränsen. Men vet ju inte vilket ben man skall stå på, att välja mellan pest och kolera är inte så lätt, ens för pratmakarna. Intressanta filmsnuttar från vallokaler, av människor som köar, av valsedlar och diverse utsänt folk som står mot bakgrunden av nån stad med mikrofonen uppkörd i ansiktet och inte har något att säga annat än att ingen ju vet hur valet skall gå. Synnerligen intressant! Fast var sympatierna ligger är nog inte att ta fel på. I radion är det inte stort bättre – i alla program skall nissarna vädra sina synpunkter, t.o.m. i musikradions P2 ”Klassisk förmiddag” håller det pratsugna fruntimret låda om saken. Som vanligt babblar hon mer än spelar musik, och som vanligt bara strunt. Nu vet man ju fortfarande inte hur valet sluter, det kommer först i kväll.
Nej det finns roligare saker att ägna sig åt. T.ex. att gå in i vår förnämliga bokhandel, anrika Melchior´s. En synnerligen trivsam inrättning, med kunnig och trevlig peronal, och BÖCKER. Köpte i höstas för 379 Rd ett kort som ger mig möjlighet att under ett år läsa 54 böcker ur den senare floran. Har hitintills hunnit med 6 av dem. Den sista boken man läser får man behålla. Höjdpunkt: den förre ambassadören Dag Sebastian Ahlanders porträtt av Gustaf Mannerheim. Så skall böcker skrivas! Efter detta blandade jag till en karaff Marskin Ryyppy, marskalkens brännvin, efter recept på en av adjutanten Grönvall netecknad lapp. Gott och välgörande, i all sin enkelhet!
Något litterärt verk av årets nobelpristagare står ju inte att uppbringa… det enda som i ensamhet ståtar å ett ställ är någon form av memoarer, vilka han gissningsvis låtit någan annan skriva….. Mitt tips till Sv. Akademin för nästa år: Janne Långben. Både rolig och översatt till många språk. Kanske han rentutav kan deltaga, eller åtminstone gestaltas, på nobelfesten.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | 1 kommentar

FIA MED KNUFF

Trepanering

Ja, det handlar således om vård-sverige. Om min erfarenhet är sorglig, tragikomisk, representativ eller annat vet jag ej. Blott det, att jag remitterad inlades för operation å ett vad jag utgick från vara en högklassig inrättning, med universitetsstatus och allt. Ingreppet var inplanerat, men si där fick man tji, ty endast akuta sådana gjordes. Och som de voro legio, halkade man bakåt i rangordningen hela tiden. Så jag låg fastande, med dropp, operationsförberedd i trenne dagar, utan mina ordinarie mediciner, i en miljö som måste beskrivas som torftig, förande tankarna tillbaka till 1950-talets sjukhus. Vid nio tillfällen fick jag så veta (genom att förhöra mig) att operation förestod, men det hela sköts ständigt upp. Man förstår ju, att akuta fall hastar, men innebär detta då att planerade operationer aldrig komma att genomföras? Jag kunde ju ha legat så där fram till jul, beroende av akutfall. Bör inte organisationen vara delad för planerat och akut? – Nå, när jag nu fick veta, att den närmaste tiden ej var att påräkna, och således allt stod skrivet i skyarna, tackade jag för mig och kördes hem (med beställd taxi för en kostnad av 2.976 Rd). Så var det med detta, och hemkommen har jag åter repat mig, ätit mina mediciner och mår nu bra! En upplevelse rikare!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Förstelärare?

jpg”>DEN UTDÖDE HUVUDLÄRAREN.
Det har den senare tiden stått i pressen att läsa ett och annat om s.k. ”förstelärare”. Det tycks vara svårt för kommunerna att rekrytera sådana. I den mån man där nu det över huvud taget det vill, ity det innebär ju ett extra påslag i lön. Eventuellt kan det bero på brist på lärare som kunna axla ett slikt värv. Kommunerna ha av tidigare utbildningsminister begåvats med särskilda medel för för att sjösätta detta projekt. Meningen torde väl vara, att erfarna pedagoger skulle åtaga sig ansvaret för att leda utvecklingen av verksamheten på resp. skola inom resp. ämnessfär.
I mindre omfattning tyckas nu kommunerna ha intresserat sig för detta.
Ej många år efter mitt inträde i yrkeslivet, vid Rödsleskolans högstadium i Oskarshamn, utnämndes jag till s.k. Huvudlärare. Som sådan avsågs jag leda den pedagogiska planeringen i ämnet historia och religionskunskap, därjämte att ansvara för inköp, läroboksbeställningar samt verderbörande ämnesinstitutioner. Alla beslut därvidlag fattades av en s.k. ämneskonferens, där de i ämnena undervisande lärarna deltogo. Där fastställdes också för vart år planeringen av verksamheten in totum, med prövningar, gemensamma arrangemang m.m. Därjämte ålåg det mig att handleda ev. nya lärare.
Systemet fungerade utmärkt, tills att dåvarande utbildningsministern, hr Persson (sedemera statsminister) genom diverse dubiöst tricksande genomdrev en kommunalisering av skolan, varvid huvudlärarfunktionen avskaffades, möjligen p.g.a. sparsamhet med det utdelade arvodet, men fastmer p.g.a. att någon pedagogisk handledning ej längre ansågs vara av behovet påkallat.
Alldenstund det därigenom blev ”fritt fram” för alla att agera efter eget skön och ej längre efter några fasta regler, uppstod i stället en funktion med ett antal ospecificerade s.k. konferenser (”kvarsittningar”) då ordsvallet flödade och inga påtagliga resultat åstadkoms.
När man nu söker efter s.k. Förstelärare, är det väl möjligen så, att den gamla utdöda huvudlärarfunktionen kan återuppväckas – företrädesvis beklädd av äldre herre i stärkkrage och slips och ett lagom kritiskt men gemytligt sinnelag?
För detta nämnda arbete medgavs en nedsättning av undervisningstiden med 1 lektion/vecka samt ett arvode å SEK 175.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Winterreise

immanuel-kantJa, ett gripande stycke av Franz Schubert att lyssna till vid denna tid. Här har nu den första snön fallit under natten, och minusgraderna har gjort sitt intåg. Det känns skönt att dra sig in i stugvärmen, att med en filt om magen ägna gammelmansdagen åt dagens tidning, den goda boken, den goda boken och en virre vid sidan om sig.
Har jag ju ej på länge slagit upp och skrivit något å denna min blog – av flera skäl: a) det blev väl med tiden tydligt, att ett ytterst litet fåtal var intresserat av att läsa mind drapor, b) det finns så oerhört mycket i det snabbt växlande nyhetsflödet att kommentera, att jag väl tänker, att det är alldeles för mycket, rentutav står en upp i halsen, som nu t.ex. dett med det amerikanska presidentvalet. Illavarslande är ju, att posten som ledare framöver (vi få se i morgon!) kan innehavas av en pajasgestalt och sjasker. När jag sett och hört honom å TV-inslag, löper mina tankar till den förbluffande likheten med Mussolini (vad gäller framtoning och uppträdande, se gamla journalifilmer!). Nu är ju det inga tankar att framföra, främst emedan de flesta ej veta, vem Mussolini var! Den historiska kunskapen, även om närhistorien, har ju i vårt utbildningsväsende s.g.s. utrotats till förmån för genusvetenskap, s.k. värdegrunder, löje över kunskaper, hållningslöshet, kasserandet av den moraliska kompassen, brist på logiskt tänkande, ”snuttifiering”, tankekorridor med tillhörande tabun (ordförklaring ban vara av nöden), vänsterpopulism, kulturnivellering (Nobelpriset!) etc. etc. c) en insikt om att det jag sulle vilja ge uttryck för, av andra redan utrycks, och på bättre sätt och med större genomslagskraft än en och annan blogläsare å ett städat forum.
I vårt kära fädernesland ägnar man sig just hellre åt frågan , huru att lösa världens problem, kvinnoförtryck, hedersmord, arbetsförhållanden, löner, migration, utrikespolitisk osäkerhet o.s.v. en lgt en ”svensk modell”. Om alla göra som vi, skulle världen vara en bra plats att bebo. Detta kallar jag hybris, vilket torde vara en av de första lärdomarna s.k. nyanlända böra tillägna sig. Jämte manualen för rätt anpassning till avtalsenligheter, kravapparater, tålmodighet inför stundande årslånga prövningar vad gäller arbete, bostad och normala liv, etc.etc.
Skolväsendets förfall fortsätter. Detta intresserar mig som obsolet pedagog. Nu har konstaterats, att ej blott de sämstas, utan ock begåvningstoppens färdigheter jämfört med andra länder är i dalande. Kanhända må vi nöja oss att spela i samma division som Bolivia, men någon framtid bland de ledande länderna blir nog svår att hävda. De massiva attacker som letts av Olof Palme (som dåv. ecklesiastikminister), prof Husén, Alva Myrdal, Göran Persson (kommunaliseringen av lärarkåren), avskaffandet av en studentexmen, nedmonteringen av universitetsfakulteternas självständighet och mycket annat sådant lämnar nu åt oss att skörda en situation, där lärare jagar runt för att hitta elerver, där de reduceras till uppsamlare ev mobiltelefoner och utdelare av material samt skrivande av planer och utvärderingar och annat trams, i stället för att undervisa.
Så visst, jag förstår så innerligt väl, att mina tankar och funderingar ej äga ett särdeles intresse för flertalet. Men har jag då intet positivt att säga? Lösningar å problem? Jo förvisso, mängder! Men ingen lyssnar längre till gamla män, alla historiens misstag måste göras om. Kan väl möjligen citera Den Heliga Skrift (Pred.10:5-6)…”Ett elände ges, som jag säger under solen,ett fel som beror av dem som ha makten: att dårskap sätts på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.”
Dagsaktuellt? Ja, där har jag nu många tankar om vårt Sverige idag. Kanhända, om läsare visa sig därav intresserade, att jag snarligen återkommer!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

HETT BRÄNNSTOFF.

Ja, jag lämnade för nu rätt länge sedam Moderaterna. Och jag har ingen tanke på att åter ge dem min röst. Fortfarande är det ju så, att man låter S driva sjöstedtspolitik. Som statsråd i regeringen sitter ett antal figurer med förmodligen väldigt blygsam kompetens. Såg någon som kallade sig forskningsminister. Utbildningsministern Fridolin är ju ett enda stort skämt. Den ende som det verkar klipp i synes mig vara försvarsministern, men han får ju inte säga något. O.s.v.
Och moderaterna, ja Alliansen som sådan? Har abdikerat. Borta som faktor. Även om nu den tragikomiska decemberöverenskommelen är lagd i graven. Politiken S-V-MP i den mån man kan kalla den politik fortätter som förut. Beröringsskräcken visavi SD fortsätter. Omvändelsen under galgen vad beträffar invandring och därpå följande ev. integration är patetisk. Dels vill man ju sätta en gräns för hur mycken invandring landet klarar av, dels vill man ju inte hindra folk att flytta hit. Kollen = 0. Dels är det ju klart, inte minst för politiker ute i kommunerna, att bostäder, arbeten, skola, vårdmöjligheter saknas så vida de ej få inkräkta på medborgarnas berättigade krav. Vilket de alltså får, och måste. På direktiv från vår regering. Alla dessa skandaler med s.k. ensamkommande ”barn” bär vittnesbörd om handfallenhet, klantighet och dumhet. ”Integration” har blivit en byråkratisk fråga – bra måhända för att den bidrar med tusentals arbetstillfällen. Polisväsendet krakelerar, och vanliga människor i Brandkärr vågar inte gå ut. En ny polisreform har dränerat landet på poliser. såg att två polisbilar finns i Norrland för ett område stort som Danmark!
Och vad gör då moderaterna som största ”oppositions”parti? Platt intet, tycks mig.

Ja, jag har lämnat Svenska Kyrkan också, sedan några år. Hade man fått välja vilken församling man vill vara med i, hade jag nog stått kvar. Men fortfarande är ju SvK en slags dålig efterapning av staten, trots skilsmässan. De politiska partierna styr, de ha uppdrag och arvoden och resor runt, tydligen. Dessutom har vår kära gamla folkkyrka tagit för vana att liera sig med allehanda skumma rörelser, huv-försedda demonstranter, mullor, kryptokommunister och annat sådant. Mycket handlar om trendighet och följsamhet. Och själv kan jag fröjda mig åt ett antal Single-Malt om året! Skänker både glädje, hopp och tröst.

Ja, jag har för länge sedan lämnat arbetslivet och blivit pensionär. Drar mig hyfsat fram. Men förstås, man får väl börja tänka på något boende framöver. Sådana är det ont om. Inte har där funnits idéer om att se till detta att understödja sådana heller. (Liksom heller inte för att gynna enkla billiga boenden för studenter!) Men nu har man fått eld i baken, nu måste det snabbt som ögat byggas nytt på alla håll! Säg bara till kommunerna vad de ha att rätta och packa sig efter! För nu gäller det ju invandrare från andra hörn av världen. Vi andra får väl klara oss.

Jadå, krämporna tilltar ju, man brukar säga att det kommer en ny vart år efter 75. Så härvarande Landsting opererar( sic!) med antalet avdelningar, bäddar, systrar och doktorer så att virrvarret skall bli konstant och tillgång och närvaro sämre. Sjukvården är en alldeles för viktig fråga för att has om hand av landstingspolitiker! Att det blir som det blir, förstår man när de öppnar näbbarna i tv och tidning. Kvack-kvack så bra allt är!

Och som bäst smids ju planer på att försöka ”oskadliggöra” privata vårdinitiativ – med brister som resultat, och en massa jobb förlorade. ”Det allmäna” är alltid bäst, det ser ju många interiörer ut att bestyrka, eller hur?

Kanhända kommer framöver motsvarande attacker att drabba alla begravningsentreprenörer?

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

SELEKTÖRER.

Vet någon vad detta ord betyder? Nej, tänkte väl det. Ordet exixterar inte i SAOL. Däremot återfinnas substantivet ”selektion” (urval, utväljande) och adjektivet ”selektiv” (med samma betydelse).” Selektör” har jag alltså åhittat själv. En sådan person, nämligen, som ägnar sig åt ”selektion”!
Jag är omgiven av dem. Det är du också, som ev. läser dessa rader.
Jag vill ge några exempel:
Du står och samtalar med en person, kanske en god vän. En annan kommer förbi, men stannar ej och avbidar, utan riktar sig direkt till din samtalspartner och börjar samtala. Inte en tanke på att man avbryter! Du förväntas stå kvar och invänta din tur igen. Jag gör det ej, jag vänder å klacken och går därifrån! Min samtalspartner har uppenbart valt att hellre samtala med någon annan. Hen (detta nya ord!) har varit selektiv, hen är en ”selektör”.
Sammaledes inträffar i de fall, där, mitt i ett samtal, det kommer divesre olåt ur mobiltelefonen den andre bär med sig, varvid denne då avvärjade vinkar med handen, går ett par steg åt sidan samt inleder en telefonkommunikation. Ja alltså: hen är en selektör (skall man bruka ordet selektris?) – utväljer det andra samtalet som mer viktigt. Jag avlägsnar mig utan kommentar.
I det sociala livet inträffar stundom den situationen, att du har ett möte inbokat med någon, bjudit på middag, bestämt något med. Men si! Vederbörande lämnar (i bästa fall) återbud. Något annat har ”kommit emellan”. D.v.s. något ”viktigare” (roligare? mer fördelaktigt? mer lockande?) har dykt upp. Vederbörande selektör gör då ett överslag. (Givetvis kan legitima skäl plötsligt uppkomma – död, sjukdom, inställd trafik o.s.v.). I min värld gäller emellertid, att har jag avtalat något, skrivit in det i min kalender och planerat för detta, så gäller det. Kommer sedan någon (något) anna och frestar med annat, meddelar jag att jag tyvärr redan är upptagen då!
Jag tycker illa om ”selektörer”. Utesluter dem ur den skara jag vill ha att göra med. Ty de äro opålitliga, flyktiga och nonchalanta.
Känner du igen dig?
Det måste sägas, att mobilerna ha medfört en förbannelse i det korrekta sättet att umgås. Tillåtits ta över kommandot över vanligt hyfs och god ton.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar